NY BLOGG ;))

Det är precis så det ligger till. Jag har flyttat! 

 

 

Så nu finns jag att följa och läsa på:

 

www.JPMonstret.com

 

Gör mig sällskap vettja, nu ännu lite bättre och jakten fortsätter.

 

 

 

 

Planera & Inspirera

Precis. Nu har hösten tagit sina första steg. Det är härligt, friska vindar och svala bra träningsdagar.

Höst brukar också innebära en del planering och lite mer jobb. Det är också precis så planen lyder. Lite mera jobb, lite färre lopp och äventyr. Träningen ska skruvas upp en nivå och nya mål ska sättas.

Med ett par lopp kvar på säsongen så är det lätt att börja reflektera över den mer eller mindre gågna säsongen. Men de reflektionerna får vänta lite till innan de blir bokstäver på bloggen. Men när vi ändå är inne på gjorda säsonger så är det lätt att komma in på den som komma skall.

Eller ja först så kommer ju en grym vintersäsong där en plan och god struktur är A och O för att kommande löp/lopp säsong ska bli så bra som den kan bli. På sätt och vis är det faktiskt så att kommande säsong redan har startat, i alla fall på det sätt att man i många fall redan nu måste boka/köpa sin startplats. Detta är ett litet gissel och rätt trist att det ska behöva vara på det här sättet men samtidigt så är det ju lätt att förstå att andra precis som jag vill köra grymma lopp och för att de ska vara precis sådär grymma som man vill ha dem så måste det finnas ett maxantal på deltagare. Så just nu är det såhär det är. Och på sätt och vis är det skönt att veta vad som komma skall och börja planera.

Natten till den första september så fixade vi nästa säsongs första startplatser, dessa till en riktig favorit. Då det blir återbesök ner till kullaberg för att kuta så väl "The Darkside" 8 km mörker terränglöpning som "Himmel, Hav och Helvete" 53 km terräng löpning. Det kommer att bli riktigt grymmt.

Ett par till stora loppfavoriter har släpp nu i september, vi får se hur det slutar, men min plan är STOR och mina drömmar STÖRRE.

Det är bara ett par veckor kvar till Salomon Trailtour Sälen nu och då också Salomon trailtours säsongs final. Det kommer säkerligen att bli ett riktigt grymt evangemang.

Jag söker fortfarande någon som är sugen på att tävla i 2 manna lag med mig nästa säsong. Att du är en härlig typ som gärna tränar och fixar dina uppsatta mål är viktigast. Att du kan springa hyffsat är bra och även simma. Men det är ju sånt som ska jobbas på i vilket fall. Är du sugen så hör av dig. jekkitai@gmail.com

Salomon trail tour Eskilstuna - 13

 

Inte riktigt enligt plan.

Det var väl så det såg ut från början. Jag hade andra planer och de krockade med STT Eskilstuna. Men så vipps så hade de planerna ändrats och möjligheten fanns där.

Men uppladdningen var en annan historia. Det var ju helt klart inte en av de bättre. Snarare nog en av de sämsta på länge för min del. Efter förra helgens magiska och helt underbara träningshelg i Sälen fjällen så åkte jag på en liten förkylning.

Inget farligt egentligen, men lite små störigt, har inte kunnat köra på med träning som jag velat och mycket energi har gått till enbart för att göra bra ifrån mig på jobbet. I lördags var något av en kulmen då jag låg hemma större delen av dagen med lättare feber men ändå ryckte upp mig för att jobba kväll och fram till efter midnatt. Så sent i säng och upp tidigt. Feber och förkylning kändes bättre men en mage som var i uppror gjorde att det var svårt att ladda med energi.

Ändå så styrde vi kosan vid 0730 mot Eskilstuna. Och väl där så efteranmälde vi oss, nu var det ju betalt så nu var det bara att försöka finna energi. Och sakteligen så började den smyga sig på, det började kännas som race dag. Högst osäker på krafter och kapacitet dagen till ära, men det kändes ändå som om det skulle bli kul. Riktigt kul.

Både jag och Annica skulle springa det längre alternativet på 10 km och så farsan också. Så vi var en hyffsat taggad trio som värmde upp och minglade runt med delar av Salomon - TNT - löpfamiljen innan start. Jag spejjade efter välbekanta ansikten, vi var ju ändå i Eskilstuna. Men saknade nog mer folk än vad jag kände igen.

Dock var det riktigt peppigt att både Niclas Sjögren och Henrik Pilvinge var där för att kämpa om vinsten. Också Petra Kindlund var på plats för att vinna damklassen.

 

Så gick starten..

Vi var var några som tog täten och for iväg. Uppför den hemvana "monsterfys" pulkabacken och tvärs över grusvägen in i skogen, skön stig en bit för att sedan rusa nerför längsmed grusvägen, ta en tvärhöger och ta stigen tillbaka mot vilsta via höghöjdshinderbanan. Varvning vid målområdet och uppför downhil serpentin kurvorna.

Lite drygt 1800m löpta och en rätt intensiv inledning minst sagt. Här hade jag dock släppt de 3 främsta kunde se ryggen en bit fram på 4:an och låg tätt i rygg på 5:an. Några meter bakom mig följde 7:an och 8:an men sen hade det blivit en lucka.

Jag försökte återhämta andningen och liksom komma "ikapp" med puls och energiförbrukning. Det gick rätt bra, men kunde känna att jag inte var 100%:ig  hade helt klart lite lägre max tak idag, så saknade det där lilla extra trycket.

Så jag anpassade mig till förutsättningarna och försökte ligga på och mala i ett relativt högt nöt läge i stället. Förhoppningarna var att tappa någon bakom och kanske gå om de jag kunde se framför så småningom. Fram mot kilometer 4 så kom back priset, ett kul litet inslag, där man dippade tridentpinnen vid botten av backen och sen väl upp på toppen av backen igen för att få en "backtid" Här ökade jag på lite och killen bakom hängde med men 8:an hade släppt. Väl upp så var killen bakom mig nog lite mer sliten då han hade svårt att få fart på benen igen. Jag fick en liten lucka.

Snart hade han kommit tillbaka igen men inte tillräckligt för att komma riktigt nära. Jag ökade lite på tempot här, det böljade, var kul underlag och relativt snabbsprunget, jag gillade det, luckan växte. Efter en stund kom jag på mig själv med att tänka vad fan gör jag, är det inte tävling?, Springer du här och lallar?, sätt lite fart för tusan.. Jag fick liksom påminna mig själv att öka. Jag såg dock inte till 7:an bakom mig. Jag körde på.

Med lite drygt 2 kilometer kvar kunde jag skymta en tröja långt där framme. Men det var ju inte den 5:a som dragit ifrån mig sist. Måste ju ha varit 4:an. Jag blev hungrig och ökade på, det gick neråt nu, jag gillar neråt, jag rusade, med ca 600m kvar så kom jag ikapp den neongul klädde killen. Men behövde jag verkligen spurta, tänk om han bara var seg och sprang 5 km. Vet inte riktigt vad jag tänkte här.

Jag slänger ur mig något guturalt när jag är uppe jämnsides med honom "5:an eller milen?" Han svarar stönande "milen" Jag replikerar  "Jag med" och så ökar jag, värsta energi boosten.Jag spurtar mot mål. Jag han före honom. Dock bara med ett par sekunder, även om jag aldrig riktigt kände att det blev någon spurtstrid. Det blev en 5:e plats helt klart nöjd, med tanke på dagsformen så var det faktiskt över förväntan.

Farsan sprang på i vanligt maner, han hade dock kunnat kutat lite fortare enligt honom själv, Annica mosade på ordentligt och sprang sin snabbaste terräng mil hittils, grymt! Vann gjorde Niclas Sjögren före Henrik Pilvinge och Petra Kindlund vann damklassen.

Det var riktigt kul att kuta i Eskilstuna och banan var ritkigt snabb och varierad.. Det var nog det första loppet jag sprungit där sedan Råbyrekarne åren någon gång på 80- talet. Vilket är aningen märkligt då jag ändå bott där i över 30 år.

Träningsläger fjällen del 3

 

Andra dagen, 3:e passet, sista delen.

Det var dags att börja röra sig hemmåt. Vi hade gott om tid och kunde ta det riktigt lungt. Vi var inte riktigt klara än utan skulle göra ett träningsstopp på vägen men annars var det ju bara hem vi skulle.

Efter att ha packat oss i ordning så styrde vi mot Sälfjällstorget, ett bekant ställe om inte minst för att det var här som Salomon trailtour finalen gick förra året. Vi hade som plan att kuta samma skidbacke som då och även springa delar av bansträckningen.

Det visade sig inte vara några större problem till en början. Mina vader skrek visserligen och varnade om kramp inledningsvis, detta gick så småningom över och väl när jag började närma mig toppen så kände benen ganska pigga. Annica imponerade och hängde på fint. 

Väl här uppe så fick vi kika runt lite då det var en aning svårare att orientera sig utan snittslar, men snart hade vi funnit rätt stig som tog oss över till den grusväg som vi skulle följa en bit uppför för att sedan vika av från in på vandrings/skoterlederna.

Vi sprang i något som kan liknas vid intervaller då vi försökte kuta på för att vänja fötter och steg vid det för oss ganska ovana underlaget vid ett lite snabbare tempo, för att sedan sagt ner, gå och återhämta innan vi kutade på igen.

Skillnaden mellan nu och finalen i fjol var enorm. Nu var det ju varmt till att börja med, inte alls lika blött var ju en annan grej och avsaknaden av snittslar en tredje.

Löpningen var om vart annat underbar och snabb för att bytas ut mot teknisk och lite långsammare. Riktigt härligt att kunna vara ute så här. De två passen igår kändes lite i kroppen men annars var vi båda två oförskämt pigga.

Snart så var vi på väg tillbaka mot Sälfjällstorget och väl uppe för att ta den sista långa utförslöpan ner mot den inledande skidbacken så ser vi faktiskt spår av Salomon trailtour, nya fräscha kilometer markeringar ligger i en hög och 4 kilometers skylten sitter fint uppsatt, det ryser till lite, snart ska vi ju vara här igen och tävla. 

Vi sätter fart ner för den långa härliga utförslöpan, ingen dis den här gången, kanske inte riktigt samma sug på att vilja vara framme och i mål. Men ändå ren och skär löplycka. Det spritter i benen och de snabbt växlande underlaget triggar verkligen igång mig, det är spänger, lera, diken, skoterled, sten, myr, mjuk stig och allt bara passerar under mig i en rasande fart. Jag hoppar över diken och likt trestegs teknik tar mig över de bredare myr/ler sträckorna där mina fötter söker tuvor att landa på. Jag frustar på och ökar tempot där jag kan, adrenalinet är igång, jag passerar vandrare och hundar. Och så vipps så står jag där vid avstigningen på liften. Lycklig, med jordens leende, vänder mig om och ser Annica komma löpandem frustande, med samma leende. Grymt!

Det är inte över än. Vi tar oss tillbaka till dör vi kom upp för skidbacken (alltså inte samma väg ner som på loppet i fjol) men samma väg som vi tog oss upp idag. Här ser vi på varandra, blickar säger mer än ord. Satan vad grymt det kommer att bli att kuta nerför. Säger ses där nere och sätter fart.

Det är lerigt och halt till en början, jag glider och bromsar lika mycket som jag springer, fort går det, genom det lite högre gräset, och oj ja just det där kom ju det knepiga diket, hoppar, landar, glider. Nu lite bättre fäste, ökar på och kan ta ut stegen. Det går undan nu, underlaget är mjukt, klaffsigt och sluttar nerför, det ger en lite extra hjälp med fartökningen, jag rusar på det, skvätter för varje steg och känslan är så himla fri. Jag är fri!

Snart är även Annica nere och tillsammans tar vi oss till bilen. Byter om till lite torrare kläder och käkar mellis. Dags att fortsätta hemmåt.

En grym träningshelg och kvalitetstid ihop. Viktigt och bara så härligt!

   

Träningsläger Fjällen del 2

Jag fortsätter rakt på bara ;)

Efter att ha fått glädje springa hela vägen ner till bilen och tagit oss tillbaka till vandrarhemmet så var det mat och häng som stod på schemat.

Att ha lagat maten hemma och bara behöva värma kändes som en fantastisk idé, vrålhungriga och lite energi tomma som vi nu kände oss. En kort dusch och ett par timmars chillande, sen var det bara att peppa igång igen. Det var dags för dagens andra pass som vi hade tänkt skulle handla om backe och fallhöjd, vi skulle bege oss till Stötens skidanläggning och Sälens bästa fallhöhjd (ca 380m).

 

Igång peppade och väl på plats på en öde Stöten parkering så satte vi fart uppför. Vi delade på en större rygga denna gång då det skulle utgöra våran mobila bas och innehålla kameran och våra vätskeval för passet. Vi valde att ha en bas för det här passet då vi tänkte köra lite olika upplägg men fortfarande vara i närheten av varandra och ha lite koll.

Jag kutade raka spåret uppför, lämnade väskan på lämpligt ställe och kutade ner igen. Vände gjorde jag när jag var nere vid senaste stoppet och så upp till väskan och tog med den mtsvarande etapp uppför igen innan det blev dags att lämna den och vända neråt. Det blev en hel del upp och nerför springande för min del. Men oj så skönt det var, så härligt att verkligen få blåsa ur lungorna och näst intill låta benen gå in i mjölksyredimman. Annicas upplägg var lite mer åt benfys hållet. Men absolut minst lika jobbigt och härligt.

Väl uppe på toppen och med utsikt nerför en av mina favoritbackar i Stöten, Älvan, så såg jag ett tillfälle som jag bara inte kunde missa, jag var tvungen att "flagga" lite.

 

När det var dags att vända neråt igen så valde vi att köra under liften i Worldcup backen. Jag samma rutin som uppför, ner en bit med ryggan för att lägga av den och kuta uppför tills jag nådde förra stoppet och så ner igen. Detta om och om igen tills dess att Annica och jag var ense om att det räckte och tog oss till där snowparken brukar ligga för att mosa lite skön och skumpig/sumpig löpning utför ner till torget och lyckligt trötta stod vi 1 timma och 45 minuter senare precis där vi hade börjat.
 

Väl i bilen igen så satte vi igång en jakt på en öppen afför så att vi kunde få tag i mynt, då det visat sig att bastun på vadrarhemmet krävde dessa för att fungera. Vi hade efter lite jagande stor jaktlycka och vände hemmåt för en redig måltid och ordentlig myskväll. Tränings helgen skulle ju fortsätta även nästa dag.

  

Träningsläger Fjällen del 1

Hej och Hå!

Japp det blev träningsläger ändå. Inte det läger som jag och Per hade planerat, det blev ju inställt till grund av för få deltagare. Men i och med att både jag och Annica tagit ledigt så tog vi chansen när vi ändå hade den. Det blev grymt bra!

Efter förmiddags jobb på fredagen så packade vi oss iväg, vi styrde mot Mora för fortsätta till Sälen där vi fixade lite frukost grejer. Därifrån begav vi oss mot Gräsheden ett litet ställe som jag inte varit på förut men som har ett vandrarhem där jag hade bokat rum tidigare under dagen. Gräsheden ligger ca 2 km från Södradelen av Kungsleden mellan Näsfjället och Göröälven ca 15 minuter från Stötens skidanläggningar.

Väl framme möttes vi av ensamheten, det var vi och vandrarhemsvärden eller ja snarare vandrarhemsvärdens son Kevin och ingen annan. Lite skumt men samtidigt grymt skönt.
Efter att ha laddat med den medtagna hemlagade maten och ett glas vin så blev det skogspromenad och kvällsmys. För i morgon skulle det bli träna av.

Efter en ordentligt frukost så tog vi oss till södra Kungsleden och började kuta. Vädret var över alla förväntningar och en gassande sol gjorde oss sällskap. Vi hade båda två midjeväskor med vätska och lite mellanmål. Det gick näst intill uteslutande uppför, olika brant så klart och med olika sorters underlag, men likaväl uppför.

Vi tog oss över stock och sten, grusvägar och genom myrar och mindre vattendrag. Det var skönt att vara ute, galet bra luft. Ensamma ute i fjällnaturen utan några egentliga mål eller tider att passa. Kroppen kändes lite seg, säkert sedan måndagens 5 timmars + pass, men var ändå så skönt att vara ute.

När vi var i höjd med Näsfjället så tog vi fikapaus, här svalkade vinden gott och vi båda visste att snart skulle vi få än roligare löpning. För har man sprungit mer eller mindre uppför fram tills nu så innebar ju det att det skulle vara flera kilometer mer eller mindre nerför strax.

Sagt och tänkt, vi finurlade ut ett system om att springa ca 7 skoterledsskyltar och onvänta varandra andas lite och sätta fart igen. På det sättet så skulle vi orka springa fort nerför utan att komma ifrån varandra elleroch utan att energin skulle ta slut och vi skulle missa någon av den helt magiskt härliga, trixiga, snabba och äventyrliga nerförslöpa som väntade. Och så satte vi igång.

Vildmarksleden, Bjursås, Grymt!

Japp idag blev den avklarad.

Jag har varit där och jag har sprungit tidigare, men inte hela i ett svep. Men nu harde jag laddat för långpass och var ledig.

Förra veckan störde en lättare förkylning mitt träningsfokus och den mesta energin gick åt till att jobba. Visst det blev ett bra gympass, ett par kortare löpningar plus en lite längre men betydligt segare på torsdagen. Den var mysig och välbehövlig, jag hade haft lite dålig energi ett par dagar och behövde lufta så 90 minuter ute i skogen letandes efter nya bra stigar var skönt. Precis som det där teknik passet i poolen var på fredagen, något som jag skjutit på alldeles för länge.

 

Lördagen bestod av bröllop ett efterlängtat sådant. Vi gick all in och det blev en redig energi urladdning. Med mycket mat och dryck. Inte för mycket men ibland så är det nog bra med en ordentlig "syndar" dag. Gårdagen var inte mycket att göra åt och bestod mest av återhämtning från lördagen.

Men idag så var det alltså dags, efter att ha gått upp i god tid och gräddat gårdagens satta bröddeg så blev det en utdragen och god frukost innan jag styrde mot Bjursås och parkeringen uppe på Dössberget.

Härifrån så satte jag av i ett ganska lungt och behagligt tempo. Jag valde att köra leden från "fel" håll. Det är en rundslinga som alltså slutar där den börjar, men jag ville ha de lite större stigningarna i början i stället för slutet.

Så efter någon kilometer så drar leden in genom Bjursås skidanläggning, härliga vyer och stigar om än lite tveksam uppmärkning ibland. Vidare uppför, och mer uppför, riktigt härligt att till slut vara uppe. Snart hade jag passerat stället där jag och Robin avbröt och vände senast i våras på grund av all snö vilket också är det längsta jag sprungit på leden.

 

Stigar och myr/sump varierade mestadels underlaget men även sten, gräs och en och annan grusvägsbit fick stå för dämpningen.
Jag sprang fel vid ett par tillfällen och fick reka mig tillbaka men det är så det brukar vara första gången jag kutar en ny led.

 

Det var helt klart en tuff led. Jag hade svårt att riktigt kunna springa på. Men här och var km partier som bara var underbara att släpp loss och flyta förbi över/genom. En annan ganska spännande sak när man ute så här är ju alltid djurlivet. Jag stötte dock inte på så mycket idag, visst spår av både det ena och andra fanns det ju ganska gott om men annars så var det ganska lungt. Om man bortser från de där 3 gångerna som jag skrämde upp fåglar som myste i vegetationen precis bredvid stigen. Småfåglar är ju en sak, men lite eller snarare mycket större som blir rädda och flyr uppått kan vara en rejäl adrenalin höjare.

Det sägs och är skrivet att Vildmarksleden ska vara 35 tuffa kilometer. Jag har dock stött på en och annan åsikt i både bloggform och som insändare på diverse forum som säger annat och jag är villig att hålla med. Visst ett par felsprigningar och en gps som allt som oftast inte är allt för tillförlitlig men känslan är ändå den att leden är längre. Jag tog det lungt idag och vissa bitar är tekniska och andra rejält kuperade men tiden jag var ute på var i stort sett densamma som när jag sprang Jämtlandstriangelns 47 kilometer och då tog jag det också ganska lungt, den slingan var också teknisk och kuperingen nästan samma antal positiva höjdmeter.

Detta spelar såklart ingen som helst roll, jag var ju förberedd på det och fick ju vara ute längre. Jag hade en grym eftermiddag och över 5 timmars skön löpning är alltid en sån present till mig själv. Idag var njutning på hög nivå, ett härligt äventyr bara 20 minuter hemmifrån. Ett billigt sådant, jag hade med mig 2 mackor och vatten. Och i och med att jag sprang långt själv så hade jag ju som jag alltid har när förutsättningarna är på det sättet också med mig första förband, vind/torrt ombyte och mp3:n

Till helgen blir det nya äventyr med världens bästa Annica. Berättar mer senare.