Vildmarksleden, Bjursås, Grymt!

Japp idag blev den avklarad.

Jag har varit där och jag har sprungit tidigare, men inte hela i ett svep. Men nu harde jag laddat för långpass och var ledig.

Förra veckan störde en lättare förkylning mitt träningsfokus och den mesta energin gick åt till att jobba. Visst det blev ett bra gympass, ett par kortare löpningar plus en lite längre men betydligt segare på torsdagen. Den var mysig och välbehövlig, jag hade haft lite dålig energi ett par dagar och behövde lufta så 90 minuter ute i skogen letandes efter nya bra stigar var skönt. Precis som det där teknik passet i poolen var på fredagen, något som jag skjutit på alldeles för länge.

 

Lördagen bestod av bröllop ett efterlängtat sådant. Vi gick all in och det blev en redig energi urladdning. Med mycket mat och dryck. Inte för mycket men ibland så är det nog bra med en ordentlig "syndar" dag. Gårdagen var inte mycket att göra åt och bestod mest av återhämtning från lördagen.

Men idag så var det alltså dags, efter att ha gått upp i god tid och gräddat gårdagens satta bröddeg så blev det en utdragen och god frukost innan jag styrde mot Bjursås och parkeringen uppe på Dössberget.

Härifrån så satte jag av i ett ganska lungt och behagligt tempo. Jag valde att köra leden från "fel" håll. Det är en rundslinga som alltså slutar där den börjar, men jag ville ha de lite större stigningarna i början i stället för slutet.

Så efter någon kilometer så drar leden in genom Bjursås skidanläggning, härliga vyer och stigar om än lite tveksam uppmärkning ibland. Vidare uppför, och mer uppför, riktigt härligt att till slut vara uppe. Snart hade jag passerat stället där jag och Robin avbröt och vände senast i våras på grund av all snö vilket också är det längsta jag sprungit på leden.

 

Stigar och myr/sump varierade mestadels underlaget men även sten, gräs och en och annan grusvägsbit fick stå för dämpningen.
Jag sprang fel vid ett par tillfällen och fick reka mig tillbaka men det är så det brukar vara första gången jag kutar en ny led.

 

Det var helt klart en tuff led. Jag hade svårt att riktigt kunna springa på. Men här och var km partier som bara var underbara att släpp loss och flyta förbi över/genom. En annan ganska spännande sak när man ute så här är ju alltid djurlivet. Jag stötte dock inte på så mycket idag, visst spår av både det ena och andra fanns det ju ganska gott om men annars så var det ganska lungt. Om man bortser från de där 3 gångerna som jag skrämde upp fåglar som myste i vegetationen precis bredvid stigen. Småfåglar är ju en sak, men lite eller snarare mycket större som blir rädda och flyr uppått kan vara en rejäl adrenalin höjare.

Det sägs och är skrivet att Vildmarksleden ska vara 35 tuffa kilometer. Jag har dock stött på en och annan åsikt i både bloggform och som insändare på diverse forum som säger annat och jag är villig att hålla med. Visst ett par felsprigningar och en gps som allt som oftast inte är allt för tillförlitlig men känslan är ändå den att leden är längre. Jag tog det lungt idag och vissa bitar är tekniska och andra rejält kuperade men tiden jag var ute på var i stort sett densamma som när jag sprang Jämtlandstriangelns 47 kilometer och då tog jag det också ganska lungt, den slingan var också teknisk och kuperingen nästan samma antal positiva höjdmeter.

Detta spelar såklart ingen som helst roll, jag var ju förberedd på det och fick ju vara ute längre. Jag hade en grym eftermiddag och över 5 timmars skön löpning är alltid en sån present till mig själv. Idag var njutning på hög nivå, ett härligt äventyr bara 20 minuter hemmifrån. Ett billigt sådant, jag hade med mig 2 mackor och vatten. Och i och med att jag sprang långt själv så hade jag ju som jag alltid har när förutsättningarna är på det sättet också med mig första förband, vind/torrt ombyte och mp3:n

Till helgen blir det nya äventyr med världens bästa Annica. Berättar mer senare.