Träningsläger Fjällen del 1

Hej och Hå!

Japp det blev träningsläger ändå. Inte det läger som jag och Per hade planerat, det blev ju inställt till grund av för få deltagare. Men i och med att både jag och Annica tagit ledigt så tog vi chansen när vi ändå hade den. Det blev grymt bra!

Efter förmiddags jobb på fredagen så packade vi oss iväg, vi styrde mot Mora för fortsätta till Sälen där vi fixade lite frukost grejer. Därifrån begav vi oss mot Gräsheden ett litet ställe som jag inte varit på förut men som har ett vandrarhem där jag hade bokat rum tidigare under dagen. Gräsheden ligger ca 2 km från Södradelen av Kungsleden mellan Näsfjället och Göröälven ca 15 minuter från Stötens skidanläggningar.

Väl framme möttes vi av ensamheten, det var vi och vandrarhemsvärden eller ja snarare vandrarhemsvärdens son Kevin och ingen annan. Lite skumt men samtidigt grymt skönt.
Efter att ha laddat med den medtagna hemlagade maten och ett glas vin så blev det skogspromenad och kvällsmys. För i morgon skulle det bli träna av.

Efter en ordentligt frukost så tog vi oss till södra Kungsleden och började kuta. Vädret var över alla förväntningar och en gassande sol gjorde oss sällskap. Vi hade båda två midjeväskor med vätska och lite mellanmål. Det gick näst intill uteslutande uppför, olika brant så klart och med olika sorters underlag, men likaväl uppför.

Vi tog oss över stock och sten, grusvägar och genom myrar och mindre vattendrag. Det var skönt att vara ute, galet bra luft. Ensamma ute i fjällnaturen utan några egentliga mål eller tider att passa. Kroppen kändes lite seg, säkert sedan måndagens 5 timmars + pass, men var ändå så skönt att vara ute.

När vi var i höjd med Näsfjället så tog vi fikapaus, här svalkade vinden gott och vi båda visste att snart skulle vi få än roligare löpning. För har man sprungit mer eller mindre uppför fram tills nu så innebar ju det att det skulle vara flera kilometer mer eller mindre nerför strax.

Sagt och tänkt, vi finurlade ut ett system om att springa ca 7 skoterledsskyltar och onvänta varandra andas lite och sätta fart igen. På det sättet så skulle vi orka springa fort nerför utan att komma ifrån varandra elleroch utan att energin skulle ta slut och vi skulle missa någon av den helt magiskt härliga, trixiga, snabba och äventyrliga nerförslöpa som väntade. Och så satte vi igång.