Ja men precis.
Idag var det ungefär där ambitionen låg. Jag kände mig lite förkyld igår och hade tänkt att ha vilodag ändå sedan söndagens Revanch och Ångalopp. Så det fick bli en ganska stillsam dag, med lite småpyssel och veckoförberedelser.
Idag så kändes det bättre, kanske inte riktigt 100% men bättre som sagt. Så efter lite sovmorgon och vardags bestyr så mötte jag upp Annica på jobbet där jag körde 40 minuter mest ben men även lite core.
Har tänkt ett tag att det var ett tag sedan jag hoppade rep som uppvärmning så det började jag med. Skönt att verkligen få värma upp mina lite slitna och stela fotleder. Jag var lite orolig för vänster axel solm har känts lite svullen och mör sedan simningen i söndags, men den fungerade bra utan några signaler om smärta.
Sen så körde jag 5 övningar och 3 varv, övningarna fick för dagen bli: Squat med 20 kg i famnen + steg åt sidan till sumo squat. Varannan gång till höger, varannan gång till vänster. Här får jag jobba med vinklar och att se till att vara rak i rygg samt att gå ner men också upp tillräckligt mycket.
Nästa övning blev utfallssteg med vikter i händerna, varje kliv så lyfte jag armarna. Den ars som var på samma sida som det ben jag klev fram med lyfte jag framåt och den andra armen ut åt sidan. En bra stabiltetsövning där core/bäcken/ben/balans behöver sammarbeta.
Övning nr 3 blev fällknivar på stepbräda, verkligen markera i ytter och innerposition brukar göra susen.
Efter den sköna corebehandlingen så blev det djupa marklyft. genom att stå på stepbräda och även ha stången på stepbrädor om än lite, lite lägre så blev jag tvungen att starta lyftet lite lägre än om det legat på golvet. En liten men nyttig skillnad i dragläget.
Varvet avslutades med en omgång hopprep. Bara att mosa tills des att benen stummade till lite. Och sen börja om varvet igen.
Kampen på att bli snabbare fortsätter i morgon är planen återigen intervaller, vi får se hur det går.
Vilken revanch!
Igår så var det dags för Ångaloppet, ett lopp som jag har sett fram emot ända sedan förra årets deltagande.
Mycket för att det var ett så välannordnat arrangemang och för att loppet i sig sjäv är en så galet bra blandning på löpning, simmning och äventyr. Men också för att få ta revanch. Vetskapen att vi hade kunnat gjort det så mycket bättre förra året om förutsättningarna varit annorlunda har gjort att jag längtat efter en ny chans. Och nu var ju chansen här.
Det var mycket som var sig likt, loppet, stämningen, äventyret. Men samtidigt en hel del som var annorlunda, vädret var en aning bättre, vetskapen om vad som skulle komma fanns där tillskillnad från sist och våran energi var en helt annan.
Ja Ångaloppet kör man i lag och är ett amfibielopp bestående av ca 20 km terränglöpning och ca 2000 m simmning fördelat på 25 simsträckor. Och återigen så ställde jag upp tillsammans med farsan så att verkligen revanchen skulle kunna bli ordentligt. Samma lag konstellation helt enkelt men med nya förutsättningar en helt annan energi och betydligt bättre förberedda.
Det började närma sig start, vi hade gjort vad vi kunde i förberedelseväg, tiden var inne. Vi hade kommit överens om att ställa oss lägst bak i startgrupp 2. Vi skulle inte komma att ha något med topp placeringarna att göra, men så länge ingen olycka drabbade oss så var ambitionen betydligt högre satt än att ta oss runt. Så startgrupp 2 av 3 kändes helt ok. Tanken var att gå ut ganska långsamt, inte så mycket för min skull men för att få igång farsan och för att han skulle känna sig bekväm med tempot och trygg i att kunna köra på utan risk för kramp och krämpor.
Sagt och tänkt. Starten gick och vi stack iväg. Vi märkte inte av någon tjurrusning där vi befann oss i startfältet. De runt omkring oss höll helt enkelt ett lite lägre tempo än oss. Vi började avancera i fältet, inte fort och inte dumdristigt, men att springa var det som gällde för oss och inte gå vid minsta uppför eller tekniska bit. Det var långa stunder svårt att ta sig om långsammare löpare men när vi kom ut på en längre bit grusväg så rullade vi på, tillämpade god teknik och även om jag sprang baklänges så gled vi förbi fler löpare.
Den inledande löpsträckan är ca 7,5 km innan vi få hoppa i vattnet för första simningen. Vid det laget var vi varma och längtade mer eller mindre efter vatten och få simma lite. Simningen kändes bra, riktigt bra. Vi tappade inga placeringar här som föregående år. Fler löpningar väntade men var skönt att vara igång. Efter att ha varvat härlig terränglöpning och sjösimning och avklarat 5 simsträckor så sprang vi in mot varvning.
Det kändes bra, riktigt bra, energin var grym och vi kände oss pigga. Visst kändes det att jag hade varit ut i över en timma men ändå kändes det väldigt lätt. Samtidigt ville jag inte ta ut något i förskott vi skulle ju nu ut på skärgårdsvarvet, byta sjösimningar mot havssimning och skogslöpning mot kuperade, hala stenhällar. Vädret var dock mer med oss i år, vattnet kändes varmare, vi höll oss i rörelse hela tiden och stannade bara för att fylla på energi. Det var aldrig ens nära att frysa till skillnad mot sist när jag skakade som löv i vinden.
Bansträckningen var lite annorlunda i år, så löpningen fram till första simningen på skärgårdsvarvet var lite längre och gick upp på en höjd. Men det var mest skönt och när vi väl kom fram till första simningen så kändes det riktigt fint att få sträcka ut och svalka av sig. Här började något av ett pärlband där löpningar och simningar avlöste varandra titt som tätt och nedräkningen av simsträckor gick fort. Oj vad kul vi hade. Vi tappade inga placeringar, men vi tog väl inga heller direkt. Utan mosade på i ett ganska mysigt och kontrollerat tempo. Det kändes fint, riktigt fint, jag levde, vi levde.
Väl framme vid Rensholmen och vändningen hemmåt så hade vi faktiskt tagit ett par placeringar och det på simsträckorna. Det var inga problem att hålla tempot vi hade. Mina ben kändes fräscha men både jag och farsan kunde känna av våra vänsteraxlar och han hade lite kramp känningar som spökade i sina ben. Det blev dock inte mer än spökande.
Snart hade vi simmat den sista simningen och det var bara den avslutande löpningen kvar in till mål kvar. Här blev vi peppade av åskådare av att vi minsann bara hade 20 sekunder fram till laget framför och att det var ju ingenting. Så jag peppade på farsan och vi ökade på. Snart var vi ikapp och om laget före, ett damlag. Men när vi närmade oss dem så hade vi också sett att det inte var allt för långt fram till nästa lag, ett herrlag. Så peppandet fortsatte och med ordentlig teknik och härligt flås tog vi oss ikapp och om även dem med ca 250 meter kvar till mål. Väl i mål blev det den sedvanliga trippel burpeen, det kändes grymt!
Revanchen var ett faktum med en tid på 3h22min, 30 minuter bättre än sist. Men framförallt en helt annan energi. Vi blev lag 84 av 124 och lag 68 av 81 i herr klassen. Detta och då hade vi kört kontrollerat och myst loppet igenom.
Detta föder ju givetvis tanken på att köra på hårt och att verkligen utmana sig själv nästa gång. Ja för en nästa gång måste det bli. Men just nu njuter jag av stunden.
REVANCH smakar GOTT!
Ja i stället för ett från början planerat långpass igår så fick jag alltså i förrgår för mig att hänga på upp till Sundsvall och springa Drakloppet och Sundsvalls delstopp av Salomon trailtour.
Så igår lunch hade jag tagit mig till Gävle där Per plockade upp mig med Salomon bussen och vi fpr vidare upp till Sundsvall. Väl uppe på stortorget så hjälpte vi till och rodda i ordning för loppet. Och jag ska medge att jag velade rätt länge vilken distans jag skulle springa. Även Per velade lite och vi snackade fram och tillbaka om hur vi skulle göra. Det slutade med att vi valde att satsa på samma.
Men tanken var i alla fall som så här, att i stället för långpass så hade jag en känsla av att springa riktigt fort nog skulle vara bättre inför kommande lopp. Och visst kan jag köra intervaller och kortdistans men det blir aldrig samma tempo för mig på träning som på tävling.
Så det slutade med att jag valde det kortare alternativet på 6,5 km. Det längre alternativet var inte mycket längre på 10 km men i alla fall. Vi startade en bit upp på norra berget vi som skulle springa 6,5:an så efter en promenad mestadels uppför så blev det lite uppjogg med betoning på lite. Det var varmt och fuktigt som tusan, vi var tacksamma att det ändå hade dragit förbi en rejäl regnskur som tagit udden av det värsta av kvalmigheten. Jag kände mig ganska lojj innan start, kollade in motståndet och hade riktigt svårt att finna känslan och tagga till. Minutrarna kändes som evigheter fram tills dess att startern äntligen lät oss rusa iväg och ja vilken tjurrusningen det blev.
De flesta tycktes veta att vi mycket snart skulle ta in på en smal stig och försökte ta placering i god tid inför detta. Jag insåg det nog i sista stund och lyckades komma in på stigen som kanske 10:e löpare. Här var det precis så man fick plats axel mot axel men mer var det inte. Jag tog ytterligare ett par placeringar. Sen kom ett par kurvor där utrymmet blev lite generösare, tog ett par platser till. Sen blev stigen allt för smal så det blev några hundra meter på led men vi 4-5 längst fram höll ändå ett ganska friskt tempo. Ut från stigen på en grusväg, såg att det bara var ca 100 meter innan vi skulle in på stig igen så ökade lite och la mig först. Skönt att ha kontroll.
Vilket var betydligt mer än vad jag hade när jag kom in på stigen. Vi hade vänt riktning och sprang nu med solen i ögonen, det tillsammans med den från regnskuren ny duschade vegetationen gjorde att jag inte riktigt kunde se underlaget plus att man blev ordentligt blöt om överkroppen så fort man var på buskar/träd som kantade stigen. Ut på lite grus igen, här tappade jag en placering. Och in på stig igen, än svårare att se och än svårare att hänga med 1:an. Släppte ytterligare en plats precis innan vi svängde ut på nästa grus bit.
Det var framförallt uppför som jag tappade igår. Jag tappade faktiskt ytterligare en placering i just en litet uppförs bit. Och blev nästan ikapp sprungen av ytterligare en, han kom så nära att jag kunde höra hans flås.
Men här började bansträckningen vända neråt. Och jag visste att det från nu skulle vara mer eller mindre hela vägen in i mål. Nerför gillar jag, nerför är jag ganska snabb. Jag blev av med flåsandet i nacken och kunde återigen se killen framför. Jag mosade på längs den skarpt hit och dit svängande nerförs löpan och strax efter det att vi kom ut på den sista kilometern och asfalten tog vid så dundrade jag förbi killen framför, jag kunde se både 2:an och 1:an. Och försökte mosa på ytterligare. Jag tog in på 2:an hela tiden men allt för långsamt. När jag svängde in på upploppsrakan och gågatan så kunde jag se ettan springa i mål och att tvåan var halvvägs dit. Jag insåg att jag inte skulle hinna ikapp men mosade på det sista jag hade, ville inte riskera att bli av med min 3:e plats, jag sprang i mål på 25.02 och i vanlig ordning så gjorde jag 3 burpees.
Här visade det sig att killen som kom 2:a sprang i juniorklass och att han således vann sin klass och att jag kom 2:a i min klass. Grymt kul att ta en pallplats! Och extra skoj att få komma ytterligare ett steg närmare seger. Det skillde 30 sekunder mellan mig och segraren, inte allt för mycket. Och det blev verkligen den urladdning som jag var ute efter. Riktigt lyckat med andra ord.
Per kom 6:a efter en spurtstrid. Riktigt grymt jobbat efter den nyligen sprugna ultran i Norge och inte allt för långa återhämtningen.
Att roadtrippa med Per är också härligt, snacka skit och lyssna på musik. Det gör resan, trotts timmarna på vägen till ändå ganska smidig.
Vann på den längre 10 kilomterbanan gjorde Taaddasaa Abarraa på 37.36 följd av Anders Svanebo och Jonatan Thoresson. Först av tjejerna kom Emelie Forsberg på 44.43 följd av Maria Lundgren och Petra Kindlund.
Ja snabba ryck det är temat för idag det.
Igår blev det till ett ordentligt härligt och enormt svettigt HIIT pass inne i gruppträningssalen uppe på Actic. Jag och Annica var väl inte de mest träningssugna igår, men när vi väl började tänka i träningsbanor och HIIT pass så hade vi snart styrt ihop ett grymt bra och jobbigt upplägg.
Det blev med uppvärmning och nedvarvning 40 härliga minuter.
Jag körde rusher med stopp för dubbel upphopp och skydiver vid varje vändning. Detta före varje styrkeövning på det viset blev det 10 övningar per varv och så körde jag 3 varv utan paus. Fullt ös med andra ord.
Så här såg passet ut:
Rush dubble upphopp + Skydiver
Breda armhävningar med fötter på bräda.
Rush dubble upphopp + Skydiver
Enbens pistol squats med tågrepp
Rush dubble upphopp + Skydiver
Smala armhävningar med händer på bräda
Rush dubble upphopp + Skydiver
Jumping weighted sumo squats
Rush dubble upphopp + Skydiver
Fällknivar på bräda
Varje övning i 30 sekunder, så många repetitioner som möjligt med så bra teknik som möjligt. 10 sekunder för att ladda om mellan övningarna.
Det blev som sagt ett riktigt bra pass.
Idag så fortsatte temat snabba ryck med att återigen springa intervaller. Även denna gång "fegbackes" intervaller. 5km intervaller, 2km uppvärmning och 2 km nedlöpning totalt 9 härliga km. Idag var flåset helt klart med, dock kändes benen lite trötta. Så var verkligen skönt att genomföra passet.
Temat fortsätter jag insåg att det är Drakenloppet en del av Salomon Trailtour i morgon i Sundsvall. Det ser ut som om jag kan få skjuts iaf den största delen av vägen både dit och hem och jag är ledig. Jag har inte sprungit den banan och det skulle vara riktigt kul. Så även om det är sjukt sent påkommet och lite snabba ryck så ser det ut att bli en blixtvisit till Sundsvall imorgon.
