Med stora steg

Så har jag lämnat en del av mitt liv som har påverkat mig negatvit, stulit min energi och hållit mig tillbaka för något annat, något bra, en ljusare tillvaro som lyfter mig utvecklar mig och får mig att må så bra.

Jag är återigen på plats hemma i Falun. Det känns bra. Jag har inte hunnit landa riktigt än. Men känns ändå så hemma. Det har varit skönt att ha varit hemma på landet hos päronen i Näshulta helt klart. Den biten har varit mysig och bra. Men annars har det varit en tung period att vara i Eskilstuna för att jobba och de lite drygt 5 veckorna jag har varit där har varit mycket drygare än jag trodde de skulle vara. De har slitit på både kropp och knopp. Så att vara tillbaka här känns helt rätt och nödvändigt för att vända den negativa trenden till just sådär bra som både min fysik och mitt sinne förtjänar.

Just nu befinner jag mig i köket, skrivandes och pratandes med bästa Annica som lagar peppig inför Vansbro marathon mat. Det är uppladdningen det, det bästa sällskapet, god mat och mys.
För i morgon är det dags, då ska det springas terrängmarathon och som jag ser fram emot det.

Visst jag är en smula orolig för fysiken och då främst nacken. Men annars så känner jag ett skönt lugn inför morgondagen, lite som inför Helags marathon förra året och som inför Kullamannen i maj. Den känslan ska jag försöka ha med mig hela vägen till start och under löpningen i morgon. Det är en grym känsla.

Det känns med andra ord bra inför i morgon. Men vilka skor ska jag välja då. Jag har velat lite fram och tillbaka. Och ja jag springer ju näst intill uteslutande i Inov 8 dojjor. Men nu har jag faktiskt ett par Salomon S-Lab Sense som jag efter en del skavsår ändå besegrat och sprungit in. De är helt klart ett lockande alternativ. Deras främsta motståndare i valet är Inov 8 Roclite 245. De har jag sprungit mara distans såväl som ultra distans i och de vet jag ju vart jag har. Men de nya lite styvare, för ja det är Salomon skon helt klart är ändå nog kanske ett bra alternativ, lite mer skydd för trötta hålfötter och lite lättare om än tjockare. Roclite´n å andra sidan är ju bekväm till tusen, mjuk och skön dock kanske lite väl mjuk och skön. Ja, jag får helt enkelt sova på saken.

 

Igår blev det återigen lite swimrun, denna gång på farsans initiativ och det var skönt det, han var peppig och jag hade huvudvärk och var seg, men tack vare honom så blev det ändå av. Jag valde våtdräkt. För att underlätta simningen och försvåra löpningen. Och ojoj, vilket bra pass det blev när jag väl kom ut.

Farsan önskade ett 4.30 tempo. Vilket vi lyckades snitta ganska bra, vi inledde den första kilometern i lite lugnare fart för att sedan öka och snittet hamnade faktiskt närmare 4.10 tempo tillslut och totalt. Varmt, satan att springa i våtdräkten, men är det hårt är det kul ellerhur.

Simmningen blev kort distans för min del om 600 meter dvs över näshultasjön och tillbaka för min del och längder för farsan. För att sedan följa upp med rätt lugn löpning hem igen.