Jämtlandstriangeln Unplugged -13 en härlig fjäll ultra

Så där då!

En riktigt lyckad helg och ett redigt äventyr rikare. Där skulle jag kunna sluta, det skulle räcka som sammanfattning av helgen men självklart ska jag berätta mer.


Det började med att jag packade mig iväg mot Gävle där jag skulle hejja på och möta upp Per som simmade det 21km långa Forsbackarännet. Väl i mål skulle vi fortsätta mot Åre, Per på cykel och jag i följebil. Här blev det dock lite ändrade planer en ganska mycket försenad målgång samt en trasig axel och ett lätt sargat knä satte stopp för cyklingen. Detta medförde dock att vi kom upp till Åre lite tidigare än beräknat. Så tidigt att vi faktiskt han bädda ner oss för 3 timmars sömn i bilen.

Äventyret fortsatte, där någonstans vid 7 tiden så ringde alarmet på mobilen, i bilen, i en sommarsovsäck på tottvägen ett par hundra meter från Hotel Tott i Åre. Det var bara att ta sig in på hotellet för lite morgon toalett äta, lite medhavd råkostsallad, dra på löpkläder och bege sig till bussen som skulle ta oss och de flesta andra till Storulvåns fjällstation där starten för Jämtlandstriangeln skulle starta.


Det blev en bussresa fylld av nostalgikänslor då vi hade stuga i området i närheten av det vi skulle till nu och jag kände verkligen igen mig.

Väl på plats så var det lite teknisk genomgång av loppgeneralen Erik Ahlström. Här var det också dags att gissa sin måltid och att utrusta sig själv med sin medhavda valfria nummerlapp.

Jag satte 5 timmar och 20 minuter som måltid. Jag tyckte att jag tog i ordentligt, var ju där för att njuta och ta det lite lugnare än vanligt. Även om det var 47 kilometer fjällterräng som skulle springas så kändes det rimligt och ganska prestigelöst.

Efter en hyllningshonör till de 3000 stupade Karoliner som dog i området så gick äntligen starten och vi for iväg. Det var varmt, det var kvavt, det var helt underbart att vara till fjälls. Benen kändes lite tunga och huvudet likaså, det hade säkert med de många timmarna av bilkörande, de få timmarna sömn och den näst intill obefintliga frukosten att göra. Men vad gör det när man springer och njuter i fjällen.

Den första delen fram till Sylarnas fjällstation gick tämlingen enkelt, och det flöt på fint. Efter att ha skrivit in klockslaget som jag anlände dit i blocket och tagit en toapaus så bar det av vidare. En härligt teknisk nerförsläpa väntade, lagom som jag vände vid Sylarna mot Blåhammar så vände sig också det soliga vädret mot oss och busvädret tog vid.

Det började åska och det kom en liten skur, inget märkvärdigt. Men tillräckligt för att svalka lite och få en att glömma dricka. När ovädret slutade så tog det ett tag att inse att det varma återigen var över oss och grillade våra huvuden. Den långa, långa uppförslöpning till Blåhammar blev jobbig, riktigt jobbig. Det var riktigt lycka att fylla vattenflaskan i en fjällbäck och känna hur ny energi kom till det lätt kokande huvudet.

Väl framme vi Blåhammar så skrev jag åter in det klockslag jag anlände och sen köpte jag mig en läsk och satte mig och tog det lungt ett tag, för idag hade jag ju inte bråttom. Väl när jag kände att det var dags att fortsätta den sista delen till målet och vad som också varit våran startpunkt Storulvån så kom Miranda. Jag väntade in henne och tillsammans så sprang vi på. Vi snackade på ungefär som vi sprang (tror att vi nog är nästan lika bra på det som att springa faktiskt) men det tro det om ni vill så sprang vi faktiskt stundtals under bekväm tystnad och bara njöt av där och då.

Efter ungefär halva sista sträckan så hade ovädret återigen kommit men denna gång så mycket närmare. Det dröjde inte länge föränn det både blixtrade och dundrade. Här ökade vi på stegen men det gjorde också ovädrets framfart och de sista 3-4 kilometrarna så han regnet ikapp oss och de sista 2 kilometrarna mer eller mindre öste det ner.

Det var skönt att gå i mål, det var skönt att se leenden, skönt att byta till en mindre blöt tröja, skönt att svalka törsten med en Jämtlands Bärnstens bira, skönt att hänga i goda vänners lag och innvänta allt fler.

Jag gissade som sagt på en måltid på 5h20min och kom i mål på 5h31min så inte så illa gissat ändå.

Väl tillbaka på hotell Tott fick vi vårat rum och kunde ta en ordentlig (men snabb) dush innan det vankades bankett och härligt kvällshäng och slutligen välförtjänt sömn.