onsdag 31 oktober 2012

Sorg, Flexibilitet och Framtiden.


Oktober är en månad som alla andra. Och det var den för mig också till för 3 år sedan. Det var då något jag aldrig hade kunnat föreställa mig skedde och en person som betydde och fortfarande betyder enormt mycket för mig gick bort och det alldeles för tidigt. Min lillebror tillika bästa vän NIKLAS som på många sätt var en förbild för mig lämnade oss den 16:e oktober 2009 och efter 10 dagar på intensiv avdelning så stängdes den livsuppehållande hjälpen av och han förklarades död den 26:e oktober 2009. Han blev 26 år.


Oktober är fortfarande en månad som alla andra, men för mig är det dystra så mycket mer påtagligt den här månaden. Liksom lite svårt med fokus, lite tyngre att företa sig saker och ting. Och den goda energi som tanken på min bror brukar medföra, det där lilla extra jävlar anammat, det uteblir.
Jag längtar åter till den energin. Jag ser fram emot November. November kommer att bli spännande.




Ja det är nog så det sett ut sedan det senaste inlägget. Flexibilitet.

Då förkylningen i stort sett gett med sig men ändå inte riktigt och ett varierande schema sätter lite käppar i "rutin hjulet" så har träningen och livet fått anpassa sig så gott det går.


Jag känner en viss frustation och att jag "missat" en del träning som jag egentligen velat haft gjord men å  andra sidan så har jag ändå fått ganska mycket träning gjord och en hel del annan träning mot vad jag kanske hade fått till i vanliga fall.

Så vad har jag missat och vad har jag fått till i stället då.
Ja det är ju framför allt löpningen som blivit lidande. Den har blivit av det har den, men inte lika regelbundet och med de nyckelpass som jag brukar få till. Utan snarare lite halv ambitiösa försök som fått duga. 
I stället så har hemma träningen fått större plats. Det har blivit en hel del "Insanity" pass hemma på gymgolvet och visst det är ju träning det också, kanske till och med ganska bra träning med tanke på Spartan Beast om ett par veckor.

Den gågna veckan har jag dessutom lyckats få till två gamla godingar och deltagit på gruppträningar i form av Eva´s "Hårdrocks" spinning i fredags och tillsammans med Annica på Annas första box pass.
Det var lite drygt 10 år sedan jag satt på en spinningcykel och då var jag instruktör, men det gick bra, tog några minuter att komma in i det, sen kändes det nästan som om igår. Box är ju en annan femma där har jag inte kört så mycket förr men i våras var jag ju med på Annicas pass och tekniken infann sig rätt snart här med. Riktigt kul att göra något annat. Tror att en viktig del av att lyckas bra söndagen den 18 november i London kommer att hänga på hur allround man är.

 
Så den här veckan är tanken att försöka få till i alla fall lite mer löpning men fortsätta med styrka och nu verkligen lägga extra krut på BURPEES och spänst övningar också.


Jag ser fram emot November det kommer att bli en spännande månad, mycket på gång och en efterlängtad liten semester. Det ser ljust ut.

Nu kör vi!

4 kommentarer:

  1. Ni fick en barndom tillsammans i alla fall.
    Något du kan våga minnas, och glädjas över.
    Ta en dag i taget och låt oktober bli heligt.
    Döden kan vara en helt "OK" reskamrat...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Brukar minnas och glädjas. Tankar som brukar ge extra energi.

      Radera
  2. Kämpa på!!
    Livet blir aldrig som man vill men som du skriver så minns man sina käraste med glädje...

    Härlig trailblogg som vanligt :) Är inne på att köpa mig ett par trailroc 255

    SvaraRadera
  3. Tack Alexandra!
    Nej livet blir aldrig som man vill, men ofta även bättre än man kunnat önska ;)

    Ja kämpar andan är igång igen så nu blir det full rulle ett tag framöver.

    Och vad kul att du gillar bloggen ;)
    Även jag är inne på att köpa mig ett par trailroc 255, 245:orna som jag har, har börjar gå sönder i meshen på utsidorna. Men 255:ornas "toeguard" sträcker sig hela vägen runt, så borde förhinra detta. Och då de är lite "tjockare" så blir de nog perfekta för de lite längre utmaningarna nästa år ;P

    SvaraRadera