Haninge Trailen och en första DNF!

Hallå!

Sådär då ytterligare ett lopp avklarat. Ja eller avklarat och avklarat, jag klev ju av och bröt så att kalla det avklarat är väl inte riktigt rätt.

Hur som helst jag och farsan var anmälda till Haninge Trailen. och 16,7 km sträckan. Det skulle bli kul och min sista tävling innan Spartan Beast London. Vi kom upp till Haninge och Rudans Friluftsområde. det var runt 12 grader och fuktigt i luften, en kanon dag för löpning med andra ord.

Efter lite uppvärmning där allt kändes som det skulle så var jag säker på mitt klädval och det kändes fint, eller fint. Jag kände mig som jag känt hela veckan, lite förkyld och snörvlig men inte som om det skulle vara något större problem.

Väl till start och det kändes PEPPIGT! Pang och vi stack iväg, de hade talats om 3 lättlöpta inledande kilometrar och mycket riktigt, det sprangs på i ett rätt så raskt tempo. Och det var lättlöpt, bred grusstig och lätt kupering. Efter ett par kilometer hade jag hittat andningen och var inne i flåset, gick relativt fort att finna det idag. Berodde nog mycket på att vi hade lagt ordentligt med tid på uppvärmningen ;P

Kilometer 3 kändes lite trevande, hade liksom lite svårt att hitta drivet, andningen hade stabiliserat sig efter de inledande 2 snabba och tempot var nog fortfarande det samma, fältet hade dragits ut en hel del och i kuperingarna så förekom gummisnodds effekten.

Men drivet var svårt att finna och bröstet kändes lite tungt. På kilometer fyra blev känslan av att bröstet var tungt än tyngre och det började verka lite i armhålor och i bröstets sidor. Här var det ingen tvekan längre, benen var ipgga, magen likaså, andningen inget problem, kanon förutsättningar med andra ord. Och precis innan banan skulle övergå till den roliga terrängen som jag sett fram emot.
Så fanns det ingen tvekan i beslutet att kliva av och bryta. Det var inte värt att riskera något eller bli toksjuk så kändes bra att ha givit det ett försök, visst lite tråkigt och besviken var jag, men som sagt inte värt det att ha fortsatt.

Efter att ha bytt om till torra kläder så väntade jag in farsan och övriga löpare hejade och höll mig varm. Farsan tog sig i mål i god form, utan några känningar och såg faktiskt omåttligt fräsh ut. Riktigt kul att han är igång igen, det har jag saknat. Nu ska vi bara se till att aktivera honom i vinter också.

 

I veckan fram tills idag har jag trots förkylningskänningar fått lite träning gjord.

Söndag: Alzheimerloppet 5 km
Måndag: Vila.
Tisdag: löpning 3 x 2000m varvat med utegymmet + Insanity pass hemma.
Onsdag: Insanity pass x 2 hemma.
Torsdag: Torsdag 2 km upplöp, 6 x 1000 intervall, 3 km nedlöp.
Fredag: Vila.
Lördag: Vila.
Söndag: Idag försök på Haninge Trailen.

Nu lite mer vila på det här och en god natts sömn, uppe innan tuppen hela veckan som kommer, kroppen kommer att få bestämma OM, HUR MYCKET och VAD som blir tränat denna vecka. Att bli 100% frisk till Spartan Beast är topp prio på hälsolistan.