Jakten på Monstret: Alzheimerloppet!

I fredags efter jobbet så stack jag direkt upp till dalarna och Falun. Jaga hade lite att fixa och mötte upp med Annica först frammåt kvällen. Hennes syrra Carro skulle också komma för att stanna hela veckan lång.

Lördagen betydde sovmorgon, första på länge. Annica skulle jobba och jag tänkte hänga på, träna lite och chilla. Det gick enligt plan, jag fick till ett par riktigt sköna barfota intervaller (Inov 8 Evoskin´s)
på löpbandet. I varvat med ett ordentligt corepass som fortfarande i skrivande stund känns i magtrakterna. Sen blev det chillande, Annica jobbade klart. Och vi for hem för lite pyssel, träning och lördags mys.

Söndagen, ytterligare en dag med sovmorgon. Innan jag begav mig österut mot Gävle och Hemlingby för att ställa upp på Alzheimerloppet som den mycket inspirerande Per annordnade. Det blev en genom mysig tillställning med circa 100 närvarande och.

Per kämpar. Lånad av Per

Det regnade lite smått mest hela tiden men det störde knappt och de runt 6 graderna var precis lagom för att kuta i.
Starten blev lite si och så, när en del löpare började innan startsignal, men vad gör det, det var ju bara att haka på och loppet var igång. Det här var säsongens helt klart kortaste lopp för min del, 5 km. Bara att följa de gula markeringarna vid Hemlingbys spårcentral och köra på för fulla muggar.

Den första kilometern gick fort, efter att ha tagit oss förbi de där "tjuvstartande" löparna som inte var så snabba så var vi en trio som tog täten. Men redan i slutet av den första kilometern så fick jag börja släppa ettan och tvåan lite. Den andra kilometern gick tungt, men sen började jag hitta andningen som jag skulle och kunde öka på lite.
Här började jag också höra en löpare bakom mig, inte sådär tätt inpå nära, men ändå bakom mig. Det var en bra grej, jag försökte springa smart och hålla god teknik på det ganska leriga underlaget. Den tredje kilometern var den som gick fortast, här var det lite mer nedför och om löparen bakom mig tagit in lite så fort det gick uppför så tappade han lite här.
Vid kilometer fyra så gick det lite tyngre igen, men nu var det ju nära så bara att mosa på, här var vi många som började krokna och tur var väl det, ställningarna top 4 höll sig så som de var.
En tid på ca 18.30 räckte till en tredje plats. Kändes riktigt gott, och alltid kul med lite ordentligt motstånd. Bästa träning är helt klart tävling.

Lånad av Per

Alzheimerloppet var en riktigt bra idé och som jag har förstått det så samlades det in över 10 000 kronor till Alzheimerfondens forskning. Då alla startavgifter gick oavkortat dit. Samt att man kunde köpa sig tidsbonusar på loppet genom att betala mer ( ett mycket roligt påhitt ) och att man kunde delta på annan ort om man inte kunde/ville ta sig till trakterna av Gävle.

Återigen, tack till Per och funktionärer för ett riktigt bra iniativ.

Också ett stort GRATTIS! till Emelie Forsberg som nu är World Champion.