onsdag 19 september 2012

Trail Träning!

Hallå!

Igår så blev det trail träning. Ett roligt pass utan prestige för min del, bara vara ute, skita ner mig och njuta av naturen och hösten, härlig, härligt.

För farsan blev det lite av ett test. Han har sprungit mycket den senaste tiden men inte riktigt tagit sig utanför stigarna och spåret. Och i och med att han tänker springa 21:an på lördag i Sälen och Tjurruset ett par veckor senare så var det en bra genomkörare.

Och för polaren som inte sprungit till skogs sedan i våras så var det en nödvändighet att komma ut och grisa ner sig lite då han ska springa Tjurruset om inte alls så lång tid nu.

Vi började med lite uppvärming, jogg och rusher över staket, fram och tillbaka, ner i ån till lår ljup, löpning i vattnet längsmed stranden, bad bryggan fick bli ett hinder. Sen upp i en dunge för att vända och ta samma väg tillbaka genom vatten över brygga och mer vatten. Bort till vollyboll planerna och sand löpning innan det blev till att åla, riktigt tufft. Och galet kul uppvärmingsrunda.

Sen upp längs downhillbanan intill "skidbacken" för att störta ner på baksidan, tungan rätt i munnen, luriga stenar som gömmer sig i växtligheten där man har fått upp som mest fart. För att sedan försöka hålla farten genom den obanade terrängen de några hundra metrarna fram till grusvägen där vi kan samla oss och jogga ner lite och göra oss beredda på nästa del, kärret.



Kärret var dock lite av en besvikelse, då jag var här sist så var det i alla fall knädjupt och härligt med halv trög gyttja. Nu trots den senaste tidens regnande så var det inte mer än över fot ankeln, men lyckades få till riktigt trixig löpning då det var gott om galet hala rötter som som låg lika tätt som den dunkla vegetationen ,så lätt nerhukad ställning med snabba trippande (klaffsande) fötter var det som gällde.

Nästa del blev lite lättare om än lurigare. Den gick över mosstäckta stenhällar, lätt att få upp fart på men ack så halt när man var som minst beredd. Ner i några sänkor där leran var lite djupare och segare, det härliga suget runt fötterna och sedan ut på en bred snabb sprungen stig. Lite intervaller, för att sedan vika av in på en teknisk stig där löpglädjen fick frittspelrum och våran glada trio spreds ut en del.

Efter en kortare andnings paus och lite reflektioner så styrde vi oss tillbaka mer eller mindre samma väg. Riktigt nöjda ansikten på parkeringen. Jag hade njutit, farsan hade gott självförtroende in för helgen och Henke såg redan fram emot nästa pass.


Nu lite styrka, sen jobba.



2 kommentarer:

  1. Grymt insperarede blogg!! Hit kommer jag igen för mer insperation. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka värmande ord vad roligt :)

      Radera