Ångaloppet!

Hallå, Hallå!

Lånad från www.sn.se

 Ja det blev till att köra Ångaloppet den 12/8.

Då jag var alldeles för sent ute med anmälan så fick jag nöja mig med att stå på reservplats. Och snart hade jag mer eller mindre räknat med att det inte skulle bli något.
Sen när jag låg nerbäddad med feber där en onsdag så ringde det. Och vipps så hade jag tackat JA till att en startplats. Bara att ringa farsan som jag nämnt racet för tidigare och han som varit simmare i sin ungdomsglada dagar och som springer en hel del med mig för att övertala och medela att vi ska tävla på söndagen.

Den biten gick betydligt lättare än vad jag trott, han blev ordentligt pepp och såg fram mot det hela minst lika mycket som jag.
då återstod bara att bli frisk. Det gick det med, jag var väl kanske inte 100%ig där på söndag morgon när et var dags att fara iväg mot Nyköpning och Ånga.

Förberedningarna gick som de skulle, och vi anlände till ett super trevligt arrangemang. Jag har kört en hel del lopp den här säsongen alla av lite olika typ och storlek men utan tvekan var det här arangemanget det bäst ordnade. Arrangörerna hade verkligen sten koll på allt, förberedelser, informaton, bansträckning, visualisering, energi, efterkäk. Ja ett topp arrangemang helt klart!

Det här loppet tillskillnad från Amfibiemannen körde de flesta även vi utan våtdräkt. Och bansträckningen bestod av ett varv runt/över insjön Ången där var vattentemperaturen ca 21c och den här delen hade 4 av de 24 simsträckorna, men desto mer härlig terränglöpning. Sen förbi start/målområdet för varvning och ut på havsvarvet där var det dags för de återstående 20 simsträckorna och en vattentemperatur på ca 17c, givetvis var det en del löpning här också.

Lånad från www.angaloppet.se

Löpningen var fantastiskt kul och hade gått fort för både mig och farsan som är rätt så vana terränglöpare att mosa genom. Om det inte var för krampen. Ja, jag återkommer till krampen.
Simmsträckorna var inte så långa men många, det passade mig bra och jag hade bra flyt, faktiskt bättre än farsan som jag nog trott att jag skulle få kämpa för att kunna hänga med.

KRAMPEN, ja inget att leka med. Farsan har haft lite svårt att komma igång den här säsongen, lite småskador och så. Men förutom en krånglande vad så såg det rätt bra ut inför loppet. Och simningen (trots endast ett par försök) trodde han absolut inte skulle bli något problem.
Och ja det var väl kanske inte under simningen som problemet i första hand märktes. Men det var simningen eller snarare bristen på simmning innan loppet som blev problemet.
 För efter varje simmning så fick han kramp i framsida lår. Såpass mycket att han inte kude ta ut steget ordentligt och var tvungen att rulla på häl i steget och blev klumpig och långsam. Detta var mest påtagligt under all den härliga terränglöpningen på första varvet och ut till och hem från havsvarvets simsträckor. Väl ute på simsträckorna så var inte krampen så farlig då det var så tätt mellan simmningarna och inte så mycket löpning. Där var problemet snarare kyla. Jag blev ordentligt kall av att inte simma/springa sig så varm som skullebehövas. Så en hel del huttrande, men oj så levande jag kände mig.

Lånad från www.sn.se

Vi tog oss i mål. Det var målet och det fixade vi. Lite missnöjda över prestationen som vi båda två vet att vi kan göra så mycket bättre. Men med tanke på händelserna och förberedelserna så gjorde vi ändå något riktigt bra av det hela. Och även om det gick lite långsammare och att vi blev omsprungna av många fler än vad jag är van vid så hade vi riktigt kul.

Detta är helt klart ett lopp som jag vill köra igen.

Micke som driver siten/bloggen Stigarna har filmat sin lopp upplevelse och skriver för övrigt väldigt bra om sin träning och sina äventyr.

Må fint!