Dags för en lite försenad race summering. Jag varnar för ganska mycket text och ovanligt lite bilder, men jag belönar med en härlig film summering från Addnature.
Ja vi fixade det!
Målet var att ta oss runt och att ha kul. Och de målen uppnådde vi. Sen visst både finns och fanns det saker som kunde och kan göras annorlunda och betydligt bättre. Jag återkommer till detta.
Vi tog oss till Stockholm, Täby på torsdags eftermiddagen, där skulle vi sova för att ha lite närmare på fredags morgonen.
Efter att ha blivit bjudna på middag av min moster och fått sova gott i den lånade lägenheten så satt en ordentlig frukost fint. Vi var klara att sticka vidare mot Räfsnäs. Timman dit gick långsamt, inte rent fysiskt men kändes allt som om tiden gick lite långsammare.
Väl framme så fick vi tillsammans med en drös andra förväntansfulla vänta på att få borda de två båtarna.
Det såg ut att bli en fin dag när vi vaknade och nu när vi stod på båtens däck och färden mot Lidö tog sin början så såg det än bättre ut. Med bättre menar jag inte för dagens ändamål då det snarare såg ut att bli en något jobbigare dag. Men vem kan klaga när solen och sommaren visar sig från sin bästa sida.
Väl framme på Lidö så hämtade vi ut vår utrustningspåse och begav oss iväg mot start för ett par timmars häng, ombyte och käk. Och galet mycket peppande ;))
Jag velade in i det sista utifall jag skulle köra med våtdräkten på eller inte, om jag skulle kapa ben och armar på den eller hur jag skulle göra. Det slutade med att jag körde med den på, lite som en extra utmaning i den duktigt tryckande värmen. Min lagkamrat velade inte alls lika mycket som mig då hon inte hade några alternativ så i slutändan var beslutet änd rätt enkelt.
Vi ställde oss långt bak i starten och höll oss där den inledande kilometern då "pace fyrhjulingen" höll farten. Även nästa kilometer ner till vattnet gick i lungt tempo. Vi hade valt att köra med våtdräkterna på och trots lite strul så var vi ändå hyffsat snabba ner i vattnet. Det tog ett tag att hitta rytmen och andningen men jag mosade på, Annica höll koll på mig och på vart vi skulle och det gick rätt bra, vi passerade en del patruller, det var jobbigt, och det kändes som om det var långt, men det gick bra. Jag minns att jag tänkte att det nog skulle bli sjukt jobbigt på tillbaka vägen.
Nu vankades det löpning. Här är vi i vanliga fall rätt snabba, Annica har jobbat på hårt för att sänka sin minut per kilometer tid och vi var optimistiska. Nu efter simmningen så hade jag fått till min kroppstemperatur och trivdes betydligt bättre i dräkten än innan simmningen.
Det var en mysig bred stig att springa på. Skön och enkel löpning. Dock råkade jag ut för en ordentlig "kablammare" Då vi sprungit under ett elstängsel och skulle under nästa så lossade patrullen före oss på el-stängsel öppningen och skulle ga den vidare till mig, jag vet inte om det berodde på att vi var lite blöta eller något annat, men när jag var någon millimeter ifrån hantaget så fick både jag och den andre killen en ordentlig stöt. Det gjorde rätt ont och handen fick ett shysst märke. Med lite mer adrenalin upppumpat i kroppen och efter att ha städat efter oss så sprang vi vidare.
De övriga simmningarna och kortlöpningarna gick bra, det gick inte riktigt så fort som vi hade tänkt och det var varmt, men jag njöt av att vara där jag var och riktigt glad av att få vara där med Annica. Jag visste att hon var trött och kanske hade druckit lit mindre än jag önskat. Men jag visste inte att det var så illa som det var.
När vi klev upp på Arholma så väntade den löpmässig höjdpunkten på tävlingen. Terräng löpningen, här fick vi jobba plyometriskt och kände igen oss från de lopp vi kört tidigare under säsongen, riktigt kul ;P Det tog dock på krafterna. När terrängen avtog och grusvägen tog vid så blev just energi tillgången påtagligt synlig- Annica klargjorde att hon var helt slut och inte riktigt visste vad hon ville göra. Jag kollade tiden och såg att vi fortfarande hade chansen på att hinna upp till repet inom tidsgränsen, men att vi då behövde hålla samma tempo som vi gjort under terränglöpningen. Annica var hungrig men kände att hon kunde springa på och fylla på väl framme vid repet. Löpningen gick dock trögare ju närmare vi kom. Det blev en kamp mot klockan.. En kamp vi nog vunnit om det inte hade varit för den galet roliga bansnittslingen in i Arholma bergrum. Vi nådde toppen och kanonen 2 minuter för sent.
Med facit i hand så var det nog bra. Visst vi missade en simm sträcka, vilket svider i själen men Det kan ha varit detta som gjorde att vi ändå tog oss runt.
Härifrån var det nya tag som gällde. Jag peppade Annica så gott jag kunde, såg till att hon drack och vi stannade lite extra vid Arholma brygga på vägen tillbaka för att få i henne lite extra energi. Vi varvade löpning och rask gång längs grusvägen och väl tillbaka på den härliga terränglöpningsdelen så sprang vi.
Nu varvades löpning och simmning vilket gjorde att det kändes bättre, vi passade på att trycka i oss våra sista gelar och det extra energitugg vi hade med oss. Jag förbannade också min nötallergi en smula, då jag varken kunnat köka ballerina kakorna eller snickersen. Men vafasen, jag kände mig ju inte så trött och nog skulle jag klara mig, fokus nu var inte mig och jag utan att vi som VI skulle fixa det här Jag och Annica.
Efter att återigen ha varvat gång med jogg så var vi slutligen framme vid den sista simmningen. Den tog tid, vi var trötta och det var riktigt härligt att vara nära nu, nära till buffe´n, nu hade jag blivit hungrig, hungrig på riktigt. Jag bet ihop, armarna värkte det var långt, men kändes ju i alla fall inte längre än på vägen ut. Och ja nu var vi ju faktiskt över.
Den sista löpningen sprang vi. Här visade Annica verkligen sin styrka och sin seghet, det var ju nästan så att jag tvekade en sekund där borta på Arholma, tvekade om hon skulle orka eller om hon ville bryta. Men nu vad bra det kändes att vi fullföljt och att vi orkat tillsammans. Hejande människor som spred god energi ganns det lämgs hela loppet men ojoj vad hörligt det kändes nu på slutet. Att vi blev omsprungna av ett annan mix lag de sista 10 metrarna det gjorde inget. Vi fixade det. Det tog 6h och 1 minut lite drygt. Så vi var ute längre än tänkt. Men vi gjorde det, och vilken upplevelse det var.
Vi hade kunnat lägga upp energi laddandet innan på ett annat sätt, haft ett alternativt klädväl då värmen iaf för mig var det det jobbigaste hindret, vi hade kunnat träna mer specifikt på vissa detaljer.
Som sagt finns det saker som skulle kunna ha gjorts annorlunda, kanske till det bättre, kanske till det sämre.
Men något som vi gjorde helt rätt det vara sammarbetet, jag är riktigt nöjd att jag gjorde det här med just Annica och att vi klarar av att göra sånt här som ett par inte bara som ett lag.
Jag ser fram emot nästa års race. Det var galet kul och skall defenetivts köras igen.
En liten film i från Addnature. Kör den en gånt till utifall någon missade :)
Nu står det Marathon på schemat. Helags nästa.
Ha de..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar