Äntligen är det dags!

Hallå!

Äntligen är det dags!

Om en 8 dagar så är det dags för den fantastiskt härliga utmaningen som jag väntat så på. Då är det Amfibiemannen dags. Det ska bli helt löjligt kul ;)

Det känns som om bitarna sitter på plats nu, simmninge, löpningen, prylarna, lagkänslan, det enda som skulle kunna kännas lite bättre är löpningen i våtdräkt. Men det ska vi jobba på i helgen.



Jag vet att det är ett tag sedan jag skrev.. Ja det blev så igen. Denna gång ligger dock en krashad dator delvis bakom det hela.
Med ny dator och återskapad data från den krashade så är det dags för ny atag på samma spår eller något sånt.

 Som sagt så väntar Amfibiemannen nu bara en vecka bort. För 2 veckor sedan lite drygt så var det läge för en ordentlig värdemätare för min del då jag skulle simma Vansbrosimningen. Det var ju inte så att jag inte trodde att jag inte skulle klara det eller något sånt.

 Utan mer hur känslan under simningen skulle kännas och hur crawlandet skulle gå. Det visade sig inte alls vara några problem och simningen gick riktigt bra. Crawlade på som jag hade planerat, fegade lite med andningen åt vänster men det var mest på grund av den strulande nacken jag passade på att ha tidigare under veckan. Jag la mig långt ut på vänsterkanten i strömmen och kunde nöta på i mitt eget tempo. Jag simmade om de flesta i min startgrupp och  höll mig undan folk även den sista kilometern genom att ligga lite längre ut i i motströmmen, tungt men hellre det än att behöva kämpa tätt ihop med en massa andra simmare.

Tiden blev ca 56 min och det känns riktigt bra.

Löpningen känns inte som några problem just nu. Det går ganska lätt och distanserna känns bekväma. Då min underbara lagkamrat snittar ett något högre tempo per km så är jag inte så orolig för löpningen, mitt fokus ligger på att mosa på under simmningen för att inte dra ner tempot allt för mycket för min partner som är den starkare simmaren av oss båda.  

Core passen har blivit gjorda nästan enligt plan och kroppen känns bra. Det som jag har slarvat med är väl mjukandet och de planerade Yoga passen som inte riktigt blivit så många som jag tänkt.

Så nu till helgen och veckan fram till loppet ska jag/vi ha semester och jobba på att finslipa det sista. Det kommer att bli amfibieträning, teknik fix, och mycket mys.

Från och med denna vecka så är jag åter tillbaka till de arbetstider jag föredrar vilket med mycket stor sannolikhet kommer att förenkla träningen, PT:andet och allt på det sociala planet. Detta är en mycket bra grej och resultatet kommer att synas och kännas.

Efter Amfibiemannen..

Ja det finns en tid då också.

Ja efter Amfibiemannen så tar nya planer vid. Det är en del lopp vissa korta andra längre och debut på Marathon distansen. Men något större mål är inte riktigt utsatt. Det finns ett gäng förslag och idéer som det ska tas beslut om veckan/veckorna efter Amfibiemannen, framtiden är spännande, mycket spännande.

Ses snart!