Näshulta Marathon

Nuså.

Ibland tar det lite tid.

Förra veckan blev ju inte direkt som en vanlig träningsvecka, fick bara ihop lite drygt 6h.

Men 4.20 av dessa timmar var helt underbara.
Ända sedan mina päron skaffade stugan ute vid Näshulta så har jag haft en tanke om att springa bitar av Sörmlandsleden som går i närheten och kanske om möjligt även så småningom springa runt hela sjön.

Foto: Antti Aarnio

Efter att ha knallat på Sörmlandsleden mellan Bälgviken och Svalboviken, samt sprungit/plockat bär/myst i terrängen där på andra sidan sjön flertalet gånger så var nu tiden inne.

Jag kollade upp lite på ett ungefär hur långt det skulle kunna tänkas bli att springa runt hela sjön. Det kändes långt, men ändå möjligt. Säkrade dock upp med möjligheten att bli hämtad i Svalboviken om det skulle kännas som om det räckte där.

Så på Nationaldagen.. Ja vilken dag att spendera ute i den svenska naturen så var det dags. Farsan som börjat komma igång nu igen efter en liten svacka kände sig sugen och ville gärna hänga på och göra en liten längre sträcka, inte runt hela sjön men över milen iaf.

Så stack vi iväg. De första 3 kilometrarna "kunde" jag då jag varit där tidigare. Men var nya för farsan. De är ganska tekniska, går längs en smal, lerig och inte efterskött stig, igenom kohagar och över kalhyggen. Sen började den för mig nya delen att ta sig vidare till där jag visste Sörmlandsleden gick i Bälgviken. Det blev helt klart lite utforskande men med sjön hela tiden mer elle rmindre inom synhåll på min högra sida så var det inget större problem att orientera sig.

Foto: Antti Aarnio

Här varierade löpningen mellan en bred härlig stig under stora gamla träd precis längs kanten av sjön och en grusväg, riktigt mysigt. Och vips så hade vi sprungit ca 6 km och var framme i Bälgviken. Här prang vi mellan Lilla Bälgviken sjön och den större Näshulta sjön någon kilometer innan det bar av in i skogen igen återigen med sjön på min högra sida. Här kände jag igen terrängen och vi befann oss nu på Sörmlandsleden som jag visste skulle leda mig till Svalboviken. Efter ytterligare en kilometer så valde farsan att vända hemmåt. Så nog fick han en runda på över milen allt (va 17km).

Jag tog av mig orienterings tunikan och ökade på. Terrängen här är riktigt teknisk och dagen till ära så var det ordentligt lerigt, jag halkade omkring rätt bra här och där då jag valt skor som skulle vara sköna länge och på alla sorters underlag före skorna med det bästa greppet.

Foto: Antti Aarnio

Om vi gått ut ganska lungt så hade jag nu ökat på tempot och löpte på i bra tempo. där det gick att springa, här och var fick jag stanna och orientera mig då skyltar fallit eller då vägen var blockerad av ett gäng stupade träd som likt en mur stoppade min väg. Vid Fålludden så stötte jag på lite udda hinder då en skock kossor hade fika paus i bregott fabriken just framför utgången från hagen som leden gick igenom. Men utan att bli "komosad" så kom jag förbi även där.

Foto: Antti Aarnio

Foto: Antti Aarnio

Vid Boda så tog jag av själva Sörmlandsleden och höll höger på grusvägen. Det borde bli ungefär samma sträcka men på annat underlag. Här kunde jag öka på ytterligare och hittade ett fint flyt. Strax innan Nytorp så sprang jag åter in på Sörmlandsleden och fick löpa terräng igen den resterande vägen fram till Svalboviken.

Foto: Antti Aarnio

Här tog jag en paus (utan att stanna klockan) för att fylla på med energi. Distansen visade 25 kilometer. Benen kändes fina och energinivån likaså. Så efter lite snabb energi så begav jag mig vidare.

Härifrån var vägen okänd för min del, visst jag har väl åkt bil här någon gång, men hade ingen aning om hur nära sjön jag kunde ta mig runt eller om jag skulle bli tvungen att springa landsväg hela biten hem. Efter att ha snackat lite snabbt med en bonde så visste jag att jag skulle svänga in mot Haneberg efter en stund och på så vis vara lite närmare sjön samt få springa grusväg i stället för asfalt. Så långt allt gott. Sprang in vid Haneberg. Men..

Ja väl inne vid Haneberg så fanns det flera väval att göra och mitt val visade sig inte vara det bästa, men det räckte gott. Blev väl inte så mycket till omväg, mer onödigt nötande då vägen tog mig ut på landsvägen (V.214) fortare än jag tänkt. Så med 33 km löpta och nu ben som kände lite stumma, så hade jag nu resterande 9 km landsväg kvar. Men det gick. Totalt blev det 42,2 kilometer en sträcka som utan allt för stora åtgärder går att göra lite kortare eller längre.

Foto: Antti Aarnio

En riktigt skön runda. Och kanon grej att göra på Nationaldagen av alla dagar.
Nästa gång blir det dock inte runt utan håller på och funderar ut en bra runda fram och tillbaka till Svalboviken. En sträcka som borde bli 50km +