Det är nedräkning och fullt fokus på vad som komma skall. Det är inte många dagar kvar nu. Nästa torsdag så far vi ner mot skåneland. Förhoppningsvis så blir det deltagande i pannlampslöpningen utmed Kullabergs branter och Nimis ljuvliga strand (läses: hemska, karga kustremsa) redan på torsdagskvällen. Ska bli underbart skönt att komma iväg och riktigt grymt att Annica också ska med och tävla och att morsan och farsan möter upp där nere då även farsan ska tävla.
Det känns som en gedigen utmaning och ska bli fantastiskt kul. Alla bitarna är långt ifrån på plats, såsom tävlingstempo och utrustning återstår att fixa och finurla med. Men det är svårt när banans sträckning är så som den är och när och hur det går att fylla på eller tempomässigt dra på.
Men i helgen som var fick jag i alla fall till ett ordentligt långpass. Tidsmässigt så var det på pricken vad som eftersöktes, distans mässigt så kunde vi allt ha hunnit lite längre. Men den mara vi ändå fick till längs Gästrikeleden mellan Medskogssjöns camping och Rönnåsstugan och tillbaka dög gott. Både trytande energi och ömmande kroppar pekade på att det räckte som ett distans träningspass. Ett av de hetare samtalsämnena på vägen tillbaka var käk och inte helt otippat eller oförtjänt så blev det pizza på vägen hem i Sandviken innan vi for vidare åt var sitt håll, Per till Gävle och jag till Falun.
Träningsmässigt så ligger jag nog rätt bra till ändå, kroppen känns ganska bra anpassad för den kommande utmaningen. Menar hade ju ingen som helst värk eller träningsvärk efter söndagens terrängmara. Jag var lite låg på energin under måndagen men inte värre än så.
Det är de kortare loppen lägre fram under säsongen som jag nog skulle behöva jobba lite mer på tempot inför.
Ses snart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar