Såja.. nu börjar det äntligen kännas bra i kroppen igen.
Nacken som vart lite "whiplaschad" av jobbets personliga angrepp mot min kropp känns riktigt bra igen och är nog inget som jag behöver oroa mig för. Jag känner mig även rak och fin i ryggen igen något som har spökat en längre tid, även detta något som kommit med jobbets brutala hårdhänthet mot min kropp.
Så långt allt väl.. Äntligen!!
Denna vecka har jag faktiskt haft ont, riktigt ont på ett högst otippat ställe. Ett ställe som jag faktiskt inte kunde tänka mig alls innan det faktiskt anföll mig med full kraft från ingenstans, som ett fantasi monster - Det är mina vader som har mördat mig!
Hur kommer det sig då.. ja det undrar jag också.
I och med problemen med nacke och rygg och rehabträning så har jag knappt vågat springa på ett par veckor. Men menar ett par veckor är inte mycket för mig som ändå springer ett par till lite fler än några mil i veckan. Så döm av min förvåning när jag började ha ont redan under den smått minimala löp ansträngningen som de 2 * 10 minutrarna på löpbandet ändå var. Att jag sedan stapplade omkring som en gammal gubbe på tisdags morgonen och att det bara blev värre och värre frammåt torsdagen var än mer otippat. Men efter att ha bitit ihop och hängt på Annica på en 4km:ers jogg i blandad terräng i de sista strålarna ljus på torsdags kvällen så hade jag ändå lite hopp.
Så idag satsade jag med gott mod på att ta mig ut lite längre. Och det blev det också. Jag kom hem 2 och en halv timme senare nöjdare än på länge och inte hade jag mer ont än innan. Och det har jag fortfarande inte.
Det är nästan så att jag tror att det som står i boken "Born to Run" är sant. "Löp glädje botar allt och du blir inte heller skadad".. Kanske inte riktigt så att jag vill gå så långt. Men visst det känns galet bra och vaderna ja de känns faktiskt bättre än innan.
Nu är det läggdags. Det är en stor dag i morgon. Kanske inte ritkigt lia stor dag för mig som för Annica, hennes syrra Carro och deras mamma Kicki som faktiskt är de som ska åka tjejvasan. Men ändå en stor dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar